En fantastiskt härligt och intensiv dag på Nidingen är snart slut. Efter att knappt fått 10 fåglar per dag slog det till ordentligt!! Vi har så här långt ringmärkt 301 fåglar, kan bli någon till när Uno Unger tar sista vadarrundorna. Bästa art blev Lövsångare med 268 ringmärkta, nämnas kan några ärtsångare, rödstjärtar, härmsångare, törnskata, trädgårdssångare, gulärla, drillsnäppa och kärrsnäppa mm. Totalt 16 arter. Nu blir det lite fågelbilder som avslutning.
En dag med molnen som ett lock över oss idag, nordlig vind. Inte det bästa för att fånga fåglar vilket också märktes:)
Idag blev det bara 29 fåglar, inga kontroller från gårdagens alla lövsångare. Mest oväntade idag var nog en trädkrypare, tidigt fynd för höstsäsongen enl Uno Unger.
En vecka på Nidingen har snart gått för vårat gäng, nu har vi bara en morgon kvar här innan vi blir avlösta. Vi har njutit av det goa vädret, sällskapet, god mat, badat varje dag och hoppats på mer fågel i näten och i sträcket. Ett citat från i veckan ”jag är inte här för att bada utan för att fånga fågel!!” Detta sagt av en 7-åring:) Gårdagens nedfall var därför extra välkommet för oss alla. Som rookie på ön vill man inte åka hem utan att sett en tretåig mås men det ser ut mörkt ut på den punkten. Jag får helt enkelt komma åter till Nidingen! Jag avslutar med några bilder. Go natt!
Det är tragiskt att Fastighetsverket ännu inte fått tillfälle att reparera dörren till denna fyr, som har stått trasig i två år och efter en av vinterstormarna i december 2021 stått helt öppen, eftersom både dörren och dörrkarmen då blåste ut helt och hållet. Vi har ofta fått rädda fåglar som förirrat sig in i fyren och hamnat högst upp i lanterninen utan möjlighet att komma ut. Som tur är har vi som idag uppmärksammat det hela, men ibland har det hänt att fåglar har svultit ihjäl när de inte har lyckats komma ut efter något dygn. Det vore väl på sin plats att man tar tag i detta snarast och åtminstone ser till att dörren blir lagad provisoriskt inför fåglarnas höststräck.
Så var vår vecka på ön igång! De första dagarna har bjudit på lite ostadigt väder. Men det har blivit några roliga arter ringmärkta ändå! Tornfalk(i bur), Roskarl, Tofsvipa, Kanadagås(efter akrobatisk språngmarsch) och hittills ett tiotal Silltrutar som ungdomarna vigt hittar i kolonien.
De yngre tjejerna(Molly, Ella och Emilia) har också flyttat alla burar från Playan till Västrevet där tången är bättre.
Det är inte så mycket fåglar på ön, men vi hoppas att lite fler vadare ska hitta hit senare i veckan!
Starka vindar från väst har gjort ringmärkningen på Nidingen svår att genomföra. Trots vinden lyckades vi ändå få ringar på några unga silltrutar. Mestadels av dagen har spenderats med kikarna mot horisonten med hopp om inblåsta havsfåglar. Guldklimparna som vaskades fram var de Mindre liror som snyggt passerade ön på eftermiddagen. Flera havssulor sågs också, över havet som på land. Sistnämnda gör oss påminda om den fågelinfluensa som härjar bland våra havsfåglar i Västpalerarktis. Bland annat har inventerar på Farne Island plockat över 3000 döda ungar av Lunnefågel, Sillgrisslor och Tretåiga måsar. Mycket ledsamt tycker vi här på station.
Kärt barn har många namn! Gulsångare, bastardnäktergal, gulbrösta eller härmsångare!
Denna skickliga, men gnälliga, härmare är en riktigt läcker fågel som fick en ring på benet av oss.
Idag kunde vi sätta upp näten i gryningen och det var en fantastiskt vacker morgon på Nidingen!
Tre stycken tumlare visade upp sig fint när dom fiskade bara 20 meter norr om ön och hoppade till och med några gånger!
Fortfarande inte så mycket fågel i näten, men härmsångaren gladde oss! Vi bestämde den till en vuxen fågel(2K+, vackert gul på bröstet och slitna fjädrar över lag)
Och på finska heter den ”guldbröst” – kultarinta … inte bara för att den är gyllengul på halsen utan kanske för att den har en gyllene stämma … guld i strupen?
Idag lyckades vi med utmaningen vi fått av Uno Unger, en av de riktiga eldsjälarna på Nidingens Fågelstation. Nämligen att hitta ett hittills okänt tobisgrisslebo! I boet fanns två ungar som blev rinmärkta. Uno har följt tobisgrisslorna på ön sedan 80-talet och kan det mesta om deras liv. Förhoppningsvis kan han i kommentarerna berätta om öns äldsta kända grissla, och hur många par grisslor vi tror att det häckar på ön. Annars så återkommer vi med den infon här.
Det har varit många turister på ön idag, och några har haft sin hund okopplad. Men fyndet av fågelungarna visar på hur viktigt det är att hålla sin hund kopplad i naturreservatet. Patrik Jonasson spikade idag också upp nya informationsskyltar som ni ser.
Kul att ni hittade ett bebott bo till, där ni kunde ringmärka två till synes välmående ungar. Totalt sett har häckningsresultatet hos tobisgrisslan varit gott i år och minst 210 ungar kunde ringmärkas. Normalt häckar mellan 180-200 par på Nidingen. Den äldsta ringmärkta grisslan på ön blev 30 år och åtskilliga har uppnått en ålder på 20-25 år.
Sommarstiltje. Sol, blå himmel och ingen vind innebär lite fågel och gott om besökare på ön. Den tidiga morgonen gav ändå en mersmak av vad som kolla skall med ett axplock av våra svenska häckande tropikflyttare; Svartvit flugsnappare, sävsångare samt Lövsångare. Fantastiskt att dessa små varelser på ca 11 gram flyger på egen kraft till Afrika tur och retur varje år. En av anledningarna till att jag tycker fåglarna har så intressanta liv.
I övrigt så besöktes ön av flera nyfikna, Anton körde i vanlig ordning en av sina uppskattade guidningar. Besöker ni ön nån gång så är dörren alltid öppen för nyfikna som vill veta mer om vår verksamhet och fåglarna på ön.
P.S. Den snygga Lunnefågeln är fortfarande kvar på ön D.S.
I brist på denna fantastiska sommardag får vi hålla tillgodo med nyfångad, nyrökt makrill i Nidingens egna fina fiskrök. TACK Anders Loren. PS lunnefågeln på plats utanför Nordstranden
Nyheter I vanliga fall håller lunnefågeln till i Nordatlanten, på Island eller runt Nordnorska klippor. Nu har en av dem gästat vattnen runt Nidingen i snart en månad. – Jättekul, den hänger med tobisgrisslorna och simmar runt här tillsammans med dem, säger Leif Jonasson, en av ornitologerna på öns fågelstation.
Den här bilden visar på ett tragiskt öde. Det rör sig om en av de fyra ungar som öns häckande koltrastpar fick på vingarna i sin andrakull. På fågelstationen fick vi möjlighet att ringmärka hela kullen för ca 10 dagar sedan. Just denna unge hade tydligen förirrat sig in i den östra gamla fyren. Den fyren utgör för tillfället en dödsfälla för fåglar. I vintras blåste i en storm fyrens dörr med tillhörande karm ut ur sitt fäste. Tyvärr har Fastighetsverket ännu inte lyckats få resurser till att laga denna dörr ens provisoriskt och porten står hela tiden vidöppen för regn och vind. Det händer emellanåt att fåglar som söker skydd kommer in fyren och till sist hamnar högst upp innanför lanterninglasen. Eftersom de har svårt att hitta ut samma väg de kommit in händer det att de dör en kvalfylld svältdöd precis som dagens koltrastunge.
Fint väder och nästan vindstilla gjorde att vi satte upp 24 fågelnät från kl. 04:00. Nätfångsten av småfåglar under morgnar hittills i juli har huvudsakligen gett en del nymärkningar av årsungar av Nidingens häckande arter som skärpiplärka och sädesärla. Idag fick vi i alla fall ett litet nedfall av de första utifrån kommande sångarna. Det började med två äldre (2K+) lövsångarhanar i aktiv handpenneruggning. Det fortsatte överraskande med en årsunge av gransångare, som dessutom visade sig vara ringmärkt med en finsk ring.
Vid närmare granskning och efter samtal med David Erterius har min misstanke bekräftats att det var bättre upp än en ringmärkt finsk gransångare utan visade sig vara en adult hona av lundsångare. Mera om detta kommer senare!
Som kanske har framgått av ett tidigare inlägg av fågelfångsten i morse så fick vi ett intressant fynd av en Phylloscopus-sångare så här mitt i sommaren som bar en finsk ring (MUS.Z.HKI FINLAND R336262). Den bestämdes preliminärt till en gransångare och rapporterades först som en sådan, men det fanns några detaljer som inte passade in så bra. Vid närmare undersökning av foton och ruggningsförhållande visade det sig i stället vara en adult (2K+) hona av lundsångare (rasen viridanus). På bilden syns de karaktäristiskt ljustoppade armtäckarna (gc 2-4), den symmetriska ruggningen av tertialerna (ap 8 nyruggad under utväxt och ej synlig men både ap 7 och ap 9 fräscha och nästan helt utväxta). Ap 5-6 på höger vinge såg ut att vara äldre och mer slitna, vilket tyder på att de ej bytts ut under vinterruggningen. Det som inte syns på bilden är den kraftiga kroppsfjäderruggningen och den inaktiva ruvfläcken som visade att det rörde sig om hona som har häckat. Vinglängden var 64 mm och vikten 7,2 g. På bilden syns även de mörka tarserna. Inskärningen av ytterfanen fanns på hp 3-6 och spetsen på hp 2 föll mot hp 7/8, vilket ju är samma för både lundsångaren och gransångaren. De relativt fräscha hp-spetsarna visade att det rörde sig om en typisk vinterruggare, vilket den delar med lövsångaren och avviker från en typisk sommarruggare som gransångaren.
Igår fångade och ringmärkte vi en intressant större strandpipare på Nidingen. Jag kan inte minnas att jag har haft någon sådan i min hand någonsin. Ni som har tidigare erfarenhet av arten får gärna analysera denna fågel och gärna ange vad ni tror om ålder och kön.
Ikväll inventerade vi nordstranden från dubbelstenarna på Svacken västerut till och med Västudden. Vi hittade ytterligare 16 döda havssulor (räknade genom en sten lagd på vardera). Ingen av dessa var ringmärkt. Förra veckan hittades 30 ex på östra resterande delen av ön.
Annika Bodin i Luleå är en som gjort holkar efter ritningen ovan.
För er som vill sätta upp konstgjorda bon åt Hussvalan, så delar jag med mig av mitt lilla projekt som jag påbörjade 2019.
Idag sitter ännu fler bon på väggen.
Som jag har läst till mig, så vill Hussvalan gärna bygga på vita väggar, vilket bekräftades när jag satte upp några bon på en av våra röda väggar och ingen Hussvala ville bo där, utan bara på den vita väggen.
Även färgen på boet verkar vara viktigt. De har varje åt byggt i alla mina gråa bon, men det ljusgula har aldrig blivit bebott. De har hellre lagat ett av de gråa som hackspetten hade hackat sönder under vintern.
Skivan ovanför bona har jag satt dit både som regnskydd och solskydd.
Fredagen den 15 juli startade för tionde året i rad den tre dagar långa Ultra-Tri-tävlingen från Nidingen med målgång på Kungsholmen i Stockholm på söndag. De sju tävlande och tävlingsledningen kom ut till Nidingen redan på torsdag kväll för övernattning. Efter en rejäl frukost för de tävlande transporterade Stefan alla deltagarna till startpunkten vid Lilleland, där man påbörjade tävlingen simmandes prick 09:00. De 7 startande deltagarna (3 kvinnor och 4 män) följdes därefter in till Röde holme av Stefans ribbåt med två personer från tävlingsledningen, 8 kajakpaddlare, en brädseglare och tre vattenskotrar med fem livräddare. Vid Röde holme fortsatte tävlingen med en cykeltur på 180 km till Jönköping där övernattning vidtog. Dag 2 fortsatte med cykling 320 km till Trosa för ny övernattning. Söndagen dag 3 fortsätter med 6 kvarvarande deltagare med löpning 23 km och därefter simning 3 km över Himmerfjärden söder om Södertälje. Dag 3 kommer att avslutas med en löpning på 70 km innan beräknad målgång tidigast vid 17-tiden.
Statens fastighetsverk äger och förvaltar byggnader och anläggningar på Nidingen. Men mindre fix och underhållsarbeten kan med fördel utföras av oss som är på ön mer frekvent. Med Dennis kunskap om behov av åtgärder, Patricks fixarglöd och hantverk, Lars inköp och min materialjakt och målning har vi tillsammans i år redan kommit längre än vi gjort på flera år. Allt tack vare planering och teamwork!
Trevligt när man får så här snabba rapporter på Facebook från Nidingen när det händer något intressant i fågelväg. Grattis Leif Jonasson och Calle Hagman till er fina fångst av denna udda sommarart! Förutom dagens fynd har vi tidigare bara ringmärkt en större hackspett i juli, nämligen en adult (2K+) hane den 22 juli 1982. Under augusti månad tillkommer fyra fynd av arten på Nidingen: En årsunge (1K) ringmärktes 25 augusti 1984. Två årsungar ringmärktes 26 augusti 1990. En årsunge (1K) ringmärktes 25 augusti 2013. En ad (2K+) hona hittades sittande på nya fyren 6 augusti 2020. Inga fynd tycks dock föreligga under juni månad men däremot har några ex noterats under maj.
Lite bilder från vad som gjordes praktiskt vecka 26 på Nidingen
Ny sluss med lucka på labbet och utsläppet är numera någorlunda dragfritt.
Nytt lock till dagvattensbrunnen. Gångjärnen är i massiv mässing och av okänt ursprung. Någon som vet vad materialet ursprungligen används till? Handtaget är en bit slån som växt på ön.
Nytt lock till ålbrunnen. gångjärnen är inte klara utan de kommer förhoppningsvis Malin ordna med nästa vecka. Handtaget är också slån från ön men där skulpterade jag handtaget istället för att behålla den naturliga utformningen.
Brytblocket till vinschen är också restaurerat och jag hittade en fin gammal rörtång i vinschskjulet som jag bara var tvungen att restaurera. Någon som vet åldern på den?
Oj, vad dagarna går fort här ute på Nidingen, alltid händer det något och det finns också en hel del som ska fixas.
I går morse så blev det en tur ut till kassunfyren Fladen för att kolla årets häckningar av tretåig mås. Häckningarna upptäcktes här ute 2015 och blev då den andra platsen i Sverige där de häckar förutom på Nidingen.
En av häckfåglarna på Nidingen är den charmiga och vackra tobisgrisslan, som här landar på bryggan med mat till sin hungriga ungar. Det här boet finns under bryggan, medan de flesta häckar i markholkar eller i slånbuskage.
Nu har höststräcket börjat för stararna. Den första ungstaren anlände till Nidingen den 12 juni och tills idag har vi ringmärkt 73 stycken. Även om äldre starar ingår i de rastande flockarna har hittills märkligt nog bara årsungar låtit sig nätfångas, vad det nu kan bero på.
Idag fick vi den första främmande kontrollen, nämligen en ung hona märkt i Norge med en ring adresserad STAVANGER MUSEUM.
Idag har vi på Nidingen också drabbats av den sjukdom som orsakat så många döda och döende havssulor. Det började mitt på dagen med att två ännu levande, men till synes sjuka ex, sakta simmade söderut intill Västudden. Den ena tog sig upp på stranden i Kausan och dog där efter en halvtimma. Den andra kravlade sig upp på Klockfotsrevet och flaxade med vingarna ett par gånger. Efter en stund försvann även denna vid något ökande vattenstånd och troligen flöt den vidare söderut.
Vi bestämde oss för att gräva ner den första sulan i en tångvall efter rekommendation. När Magnus Unger och jag genomförde detta, hittade vi ytterligare en död havssula ute på Västudden, som såg ut att ha flutit iland redan för två dagar sedan. Även den sistnämnda sulan grävdes ner i en tångvall.
Efter gårdagens tre havssuleoffer på Nidingen möttes jag nu tidigt på morgonen av ytterligare ett orkeslöst och döende exemplar på väg att flyta iland på Hamnudden.
Uno Unger Så här svarade SVA på min fråga om sulorna:
Hej Anders,
Vi har fått in väldigt många rapporter om döda havsulor de senaste dagarna.
Flera är på väg med posten in till oss. Vi har bara fått in en havssula och den hade fågelinfluensa. Men för att vara säkra på att det är den generella bilden behöver vi undersöka fler havssulor.
Senaste veckan har vi fått in många kernska terner. De har dött av fågelinfluensa, även svarthuvad mås och skrattmås, så det är mycket fågelinfluensa i omlopp.
Med vänliga hälsningar från Ellinor Spörndly-Nees, VMD, PhD
Bitr statsveterinär, forskare | Avd. Patologi och Viltsjukdomar
Mycket svart i nacken och skarpt avsatt mot ryggen brukar betyda adult (3K+) hane. Denna sädesärla hade en tydlig ruvfläck (se bild), alltså visar bilden en adult 3K+ hona.
En härligt kall och varm junivecka med nätfångst av främst stare och märkning av nya små hussvalor, tretåiga måsar och tobisgrisslor. Ett stort tack till Peter och Lisa som levererade underbara jordgubbar och förgyllde vår midsommar
I förrgår fångade och ringmärkte vi den första svarta rödstjärten för Nidingen igår. De exemplar av nämnda art som vi ibland fångar i juni brukar vara årsungar som redan har börjat röra sig från sina häckningsplatser. Adulta fåglar brukar bli kvar i sina häckningsrevir och påbörjar i regel inte någon flyttning före sin kompletta ruggning på eftersommaren i augusti-september.
Döm om min förvåning när nämnda fågel visade sig vara en 3K+ hona och till råga på allt tydligen inte genomfört någon häckning, vilket avsaknad av ruvfläck visade. Man kan undra om det är känt att 3K+ honor kan hoppa över en häckning.
Idag har vi fångat och ringmärkt en höksångare här på Nidingen. Det är en ovanlig art på ön som inte ses varje år. Dagens fågel är den 27:e som ringmärkts på vår fågelstationen. Några bilder kommer här.