DAGBOK av Jon Hessman

Söndag 24 maj

Som väntat blåste det bra hela natten så det var föga förvånande att det inte kommit in så många nya fåglar till idag. Men helt tomt var det inte. Vid en av nätrundorna hörde jag en lätt flöjtande slinga från slånbuskaget. ”Pleased to meet you!” Ryggmärgen högg till direkt, en rosenfink! Det visade sig vara en ung hane, tyvärr utan en röd fjäder på kroppen men likväl kul. Någon timme senare fick den sig en ring och jag fick mig ett par rejäla tjuvnyp, rentav såpass att blodvite uppstod. Tack och bock.

Några havssulor gled fram över vågorna liksom ett par prutgåsflockar. På Klockfotsrevet stod tre toppskarvar, varav en med tjusig tofs, och i strandkålen i Kausan spatserade en gulärla. Det femtiotal skärsnäppor som uppehöll sig på ön undvek skickligt våra vadarburar (dock inte lika skickligt som skärpiplärkorna som helt obekymrat traskar rätt in i fällan och sedan lika obekymrat ut igen). På bryggor och stränder låg tobisgrisslorna och visslade på varandra.

En gransångare och en ärtsångare letade sig så småningom in i näten, liksom en grann hane törnskata. Den senare ringmärktes i förrgår men har dröjt sig kvar, kanske för att få chansen att sätta näbben i ytterligare en ringmärkare? Det gjorde han i alla fall med besked och för andra gången idag spilldes några droppar blod. Spana in näbben med det lilla hacket nästan ute vid spetsen – den bits bra!

Det finns JÄTTEMYCKET att göra på en fågelstation, även när ringmärkningen går dåligt. Speciellt så här års. En kort lista:

– Ringmärka, både genom nät- och burfångst
– Inventera häckande fåglar. Hur många par finns av varje art, var har de sina bon, hur går det för dem och deras ungar?
– Avläsa färgringmärkta fåglar. En stor del av Nidingens häckfåglar är ringmärkta med färgringar (se bild nedan). Vadare, skärpiplärkor, sädesärlor, silltrutar; alla är de utsmyckade med färgglada ringar och därigenom kan man känna igen individerna utan att behöva fånga in dem.
– Kombination av ovanstående två. Vilka individer häckar tillsammans och hur länge håller de ihop i samma par? Byter de revir?
– Avläsa icke-färgmärkta fåglar. De tretåiga måsarna på fyrarna är alltid intressanta att följa men det är först nyligen vi började färgmärka dem så för det mesta måste man lyckas läsa av siffrorna på deras små metallringar för att kunna identifiera dem. Lättare sagt än gjort.
– Klippa gräs, städa med mera
– Pappersarbete i drivor

Ni ser, det är bara att välja och vraka! Jag bestämde mig i eftermiddags för den fjärde av ovanstående punkter och riktade in mig på större strandpipare. Jag lyckades hitta tre par i Kausan och fem par på Playan. Vid lilla bryggan på Playan utspelade sig ett intressant skådespel då hanen [vi/me, mb/or] passade på att smita ifrån sin hona [vi/me, mb/lb] för att uppvakta en annan icke-färgmärkt hona som tillfälligt lämnats obevakad av sin hane [vi/me, or/or]. Drama värdigt en dokusåpa!
Bilderna nedan visar ett av paren i Kausan så att ni får en chans att jämföra hane och hona. Ser ni skillnaden?

Som avslutning på kvällen fastnade en gråtrut i vår kompostfälla. De är helt gigantiska när man kommer nära inpå, riktiga bestar! Inte heller han var särskilt glad att se mig så vi hade lite av en brottningsmatch inne i ringmärkningslabbet. Dagens tema var fåglar som bits, helt enkelt. Personligen hoppas jag att morgondagens tema blir ett annat!