DAGBOK av Jon Hessman

Måndag 25 maj

När vi klev upp i vanlig nätuppsättningstid (halv fyra) duggade det lätt, som befarat. Även små regnmängder ökar risken att fåglar som fastnar i näten blir blöta och nedkylda, så det blev till att ta en liten sovmorgon. Först vid kvart i fem lättade det och näten kunde sättas upp. Det hann inte gå många minuter innan den första fågeln letade sig in, en hornuggla! Den första (och kanske sista?) som ringmärks på ön i år. Efter noggranna studier kom vi fram till att det rörde sig om en ung hane, det vill säga född förra året. Sannolikt kommer han inte själv att häcka i år, de flesta hornugglorna är på plats i reviren redan i mars-april och har fullt sjå med ungar vid det här laget. Kanske har han försökt men misslyckats, kanske kom han till Sverige mest för att reka inför kommande säsonger när han är äldre och mer erfaren.

Hornuggla. Tofsarna fladdrade av och an i blåsten.

Även småfåglar av olika slag hade tvingats ner på Nidingen av regnet, så till skillnad från tidigare dagar fick vi faktiskt en del att göra i labbet. 26 fåglar av 14 arter ringmärktes under dagen. Mest talrika art blev trädgårdssångare (7 st), men även diverse andra sångare fångades såsom kärr-, rör- och törn-. Dessutom två kärrsnäppor, en rödstjärt och en buskskvätta. Intressant nog var de flesta nyanlända fåglarna ganska feta – de har haft gott om tid på sig att bunkra mat i väntan på bra sträckväder – medan de som varit på ön ett par dagar var betydligt magrare. Vädret den senaste tiden har nog påverkat förekomsten av insekter här så att fåglarna har svårt att hitta föda. Jag hoppas att det vänder snart och blir lite varmare, båda för fåglarnas och vår skull.

Buskskvätta, ung hona. Den här individen är ett bra exempel på åldersbestämning med hjälp av ruggningsgränser i vingen. Märk den tydliga kontrasten mellan de svarta inre större täckarna (närmast kroppen) med breda vita kanter och de bruna fjädrarna närmast utanför.

Utanför nät och burar var det mindre fartfyllt. Rosenfinken var kvar och sjöng i buskarna. Två roskarlar rastade i hamnen och en ensam trana sträckte norrut rakt över ön mitt på dagen. Vi fick oss ett litet adrenalinrus till livs på eftermiddagen när Jan skymtade en trast, drygt taltraststor, som flög förbi. Fantasin springer lätt iväg; en taltrast på Nidingen så här års vore nog så ovanligt så då kanske det rentav kunde röra sig om något ännu mer sällsynt? Tyvärr hittade vi aldrig fågeln igen så den får placeras i facket olösta mysterier. Kanske är den ändå kvar på ön och visar sig i veckan, den som lever får se!

Roskarl

Vid ett tillfälle när jag klev ut ur labbet höll jag nästan på att snubbla över en ejdermamma som kom gåendes tvärs över gräsmattan med fem små dunbollar i släptåg. De måste ha varit ganska nykläckta och var på väg ner till stranden för att ta sig ett första dopp. Det är härligt att se grupper av ådor med ungar, en inte alltför vanlig syn i Sverige numera, men här ute verkar de ändå klara sig ganska bra. För närvarande har vi åtminstone ett trettiotal ejderungar runt ön. En av dem irrade in sig i en vadarbur på stranden; det var bara att släppa ut den i vattnet direkt. Än så länge är de på tok för små för att ringmärka. Vi stod kvar och såg på medan ungen paddlade sig ut till mamma och syskon, kanske kan mänsklig närvaro bidra till att hålla mellanmålssugna trutar på avstånd. Den här gången slutade i varje fall allt lyckligt!

IMG_6527

Författare: Nidingen

Stationschefer för Dagbok m.m.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *