Våra fyra dygn på Nidingen är slut och vi kan summera en lyckad vistelse med både växlingsrikt väder och en växlande fågelförekomst. När vi kom ut lördagen 7 augusti rådde högtrycksväder och det var få rastande tättingar på ön. Däremot fanns det lite vadare längs med playan och på ostudden. Högtrycket bestod under söndagen, men det anlände ändå en del nya vadare. Samtliga vadarburar flyttades därför till playan. Det blev inte någon stor vadarfångst, men det som möjligen brast i kvantitet, kompenserades väl av kvalitet. Vi fångade och ringmärkte nio olika vadararter under våra dagar på ön.
Under måndagen blev vädret något ostadigare, och på morgonen fanns en del nyanlända tättingar på ön. De var inte många, men arterna var kanske inte de väntade – flera härmsångare, några grå flugsnappare och en ung höksångare!
Natten till tisdagen passerade regn, och mera regn föll under morgontimmarna. Förmodligen var det också detta som ledde till ett nedfall av flyttande lövsångare. På grund av skurarna kunde vi bara ha uppe näten ganska korta perioder, men vi fångade och märkte trots det drygt 65 lövsångare (och nästan inga andra tättingar). Vid en tidig vandring ut mot ostudden fanns det lövsångare snart sagt överallt. Alla såg ut att röra sig österut, och många tog nog mod till sig och återvände in mot fastlandet.
Två nätter gjorde vi försök att fånga stormsvala, men båda nätterna spolierades försöken av att vädret förändrades i sämre riktning än vad prognosen förutspått.
Något oväntat var att ett par av större strandpipare hade nykläckta ungar vid Kausan. En av ungarna envisades med att gå in i vadarburarna så länge dessa fanns kvar i Kausan och var en bidragande orsak till att vi flyttade burarna.
Totalt såg vi 65 olika fågelarter under våra fyra dygn på ön med höksångare och en juvenil skärsnäppa som det mest oväntade. Den sistnämnda hittades vid bryggan sista morgonen. Den sågs först ensam och delvis skymd och blev då en rejäl pulshöjare: ryggen var nästan enhetligt fjällig och på bröstet fanns en skarp gräns. Tanken gick först till juvenil gulbröstad snäppa, men när fågeln fick sällskap av en kärrsnäppa och visade sig vara något större än denna, gled funderingarna över mot skärsnäppa. När den sedan klev upp på en tångruska och avslöjade gulaktiga ben var saken klar. Unga skärsnäppor i helt juvenil dräkt ses sällan utanför häckningsområdena, så det var kanske inte så konstigt att denna individ satte myror i huvudet på oss?
Under de fyra dygnen märkte vi 139 individer fördelade på 20 arter:
Höksångare 1
