Mistsignalering

NIDINGEN – VÄRLDENS FÖRSTA
MISTSIGNAL STATION

I samband med ett förslag gällande nya fyrbyggnader på Nidingen 1759 föreslogs också att en stor klocka borde sättas upp för att kunna användas vid dimma. Efter några års diskussioner fick så Nidingen mistsignalering 1766 då en mistsignalklocka uppsattes. Klockstapeln i trä som även fungerade som sjömärke var 20 alnar (cirka 12 meter) hög och ritades 1764 av Carl Johan Cronstedt. Klockan tillverkades 1765 av klockgjutare Gerhard Meyer i Stockholm. Klockan som gjöts i brons vägde 11 skeppspund (cirka 1870 kg). Klockstapeln tillverkades på Amiralitetsvarvet i Göteborg och fraktades i delar ut till Nidingen dit den anlände den 14 juni 1766. Klockan kostade   7946 daler 13 1/3 öre silvermynt vilket motsvarar nästan 535 000 kronor i 2016 års penningvärde! Klämtningen i klockan på Nidingen började sedan den 16 juli 1766.

Nidingen blev då Sveriges första mistsignalstation och så vitt känt den första fyrplatsen i världen med organiserad mistsignalering. Teoretisk räckvidd för mistsignalklockan var 1-2 nautiska mil beroende på rådande väderlek. På Nidingen klämtades det 4 slag på klockan, fyra gånger varje halvtimme. ”Klämtning i klockan skedde endast vid tjockt och i mistigt väder” som det stod i Kungörelsen om klockan på Nidingen.

Fyra olika klockstaplar var i bruk på Nidingen från 1766 fram till 1886. Den sista klockstapeln flyttades 1886 från Nidingen till Böttö fyrplats utanför Göteborg där den stod fram till 1946. Idag kan man se denna klockstapel med Nidingens klocka uppställd utanför Sjöfartsmuseet i Göteborg.

På den ena sidan av klockan står följande inskription:

Denna metallklåcka 
är uppsatt med kronans kåstnad
här på Nidingen i Götheborgs skiären 
at der med
i svår mörck och mistig Wäderlek klämtas
til siöskadors förekommande.
Hon är af 10 skepps$ järnvigt 
guten i Stockholm 1765 

af
Gerhard Meyer

och på andra sidan:

Låt tu mit liud, o store Gud, 
en önskad nytta göra
Då går på haf ei kiöl i kvaf, 
och iag titt lof skal föra

Allt fler strandningar skedde dock på Nidingen i takt med att sjöfarten ökade och fler skedde även vid klart väder nattetid. För att förebygga fler strandningar sattes mistsignalkanoner upp på flera svenska fyrplatser, kanoner som erhållits från örlogsflottan och kustartilleriet. Vinga fyrplats var först med att 1869 installera två stycken mistsignalkanoner och 1875 installerades tre stycken på Nidingen. Med dessa kanoner sköts varningsskott när fartyg gick för nära Nidingens rev eller om fartyget höll kurs mot reven. Man sköt också 3 varningsskott som svar på ljudsignaler från fartyg som befann sig ”farligt nära” Nidingen. En av dessa kanoner står fortfarande kvar väster om ”nya fyren”, och huset längst i öster på Nidingen är kruthuset där man förvarade krutet som användes till kanonerna.

För att ytterligare förbättra mistsignaleringen på Nidingen uppförde man 1883 ett maskinhus med en ångmistsiren i. Den nya fyren på Nidingen sammanbyggdes senare med detta maskinhus 1945-1946.

Ångmistsirenen byttes 1914 ut mot en mistsiren som drevs av komprimerad luft. Denna gav 1 ljud var 60 sekund (karaktär (3 + 57)). Mistsirenen byttes 1940 ut mot en tyfon med en signal med 1 ljud var 60 sekund (karaktär (3+57)), också den driven av komprimerad luft.

För att driva ångmaskineriet till ångsirenen behövdes stora mängder kol som måste skeppas ut till Nidingen, detta slapp man ifrån i och med bytet till den luftkompressionsdrivna mistsirenen.

Nidingens maskinhus med mistsiren år 1919
Foto: Lotsverket, Svenska Fyrsällskapets Fyrlexikon.

I samband med byggnationen av den nya fyren 1946 fick Nidingen elektricitet och en elektriskt driven membransändare, en så kallad nautofon, installerades Med en teoretisk räckvidd på hela    21 nautiska mil, sände den varje halv minut en längre ljudstöt som varade i tre sekunder följt av ett kort uppehåll på en sekund och därefter en kort ljudstöt av en sekund (karaktär (3 + 1 + 1 + 25)). Kassunfyren Lilleland på revet öster om Nidingen elektrifierades samtidigt med fyrplatsen och utrustades också med en nautofon som varje halv minut sände ut en kort ljudstöt följt av ett kort uppehåll och därefter en längre ljudstöt, (karaktär (1 + 1 + 3 + 25)). Mistsignaleringen på Lilleland fjärrmanövrerades från Nidingens fyrplats.

Efter 221 år av mistsignalering stängdes så Nidingens nautofon av 1987. Den tekniska utvecklingen hade medfört att 1994 hade mistsignaleringen upphört på nästan alla svenska fyrplatser och den sista mistsignaleringen stängdes av på kassunfyren Revengegrundet i Ålands hav 2010.

Anders Magnusson/Nidingens Fågelstation

Källor till denna artikel:
Nidingen – Sveriges första fyrplats, Hilmer Carlsson, utg. 1946.
Svenska Fyrsällskapets Fyrlexikon; www.fyr.org/wiki/index.php/Huvudsida.
Livet på Nidingen – Nidingens vänner utg. 1997; www.nidingensvanner.se
Ljus längs kusten – Berättelser från tio svenska fyrplatser, Anders Hedin 1988.
Historisk valutaomräkning; www.historia.se/Jamforelsepris.htm