Nidingen är en ö i Kattegatt, en dryg halvmil sydväst om Onsalalandet utanför Kungsbackafjorden. Den utgör toppen på en rullstensås med grunda stränder och rev som flyttas av stormarna.

Här anlade danskarna en fyrplats 1624. För att särskilja Nidingen bla från Anholt söderut byggdes två vipparmsfyrar intill varandra, den första kända plats i världen med sådan karaktär.

Då svenskarna tog över 1645 anlades fyrpannor för stenkol. 1832 byggdes två stentorn av material från Varbergs fästning.

Först då den smäckra 23,5 m höga betongfyren tändes 1946 försvann Nidingens gamla särmärke: två lika fyrljus. Men stentornen står kvar, som kulturminnesmärken.

Här fanns också Sveriges första mistsignal, en klockstapel, redan 1766.

Facebook den 7 januari 2016. av Thomas Carlen

I mitten av oktober 1979 tog några unga herrar en helgtur till Nidingen, med mål och mening att undersöka om det var nått bra ställe för en fågelstation. Uno Ungers samlade erfarenheter från flera års pullmärkning på ön fanns dokumenterade, men hur var det på vår och höst? Öns hus stod obebodda efter att den fasta fyrbemanningen dragits in…så behövliga tillgångar för boende fanns.

Först var vi lite försiktiga i det dimmiga vädret, och stannade på Malön för att invänta lite bättre sikt (detta var före GPS:ens tid). På Malön sattes lite nät i samband med fikat….och en del korsnäbbar fångades och märktes bl a.

Stärkta av kaffet och mackorna stävade vi sedan ut mot Nidingen i den lätt ålderstigna gamla livbåten med sin tvåcylindriga motor. Det blev närmsta vägen, med angöring vid lilla bryggan…och hur sjutton vi kom in där undrar jag än i dag. Enslinjen hade vi koll på…men inte en aning om alla stenar nära bryggan.

Väl ilandstigna möttes vi av ett eldorado av fåglar. Jordugglor fladdrade fram och tillbaka, blå kärrhök jagade längs stenbumlingarna norr Kruthuset, och överallt kryllade det av trastar och annat befjädrat. Notabelt var att så många trastar hoppade runt med trasiga vingar uppe runt fyrplanen.

Vi hade lyckats pricka in dagen efter en av de nätterna med kraftigt fyrfall!

Vi samlade fåglar i plastpåsar, främst taltrast, följt av rödvingetrast…men också sånglärkor, bergfink mm. Påsarna hamnade sedan med innehåll på Naturhistoriska i Göteborg.

Vi satte upp några få nät, fångade, och märkte…och kanske framför allt fascinerades.

Natten sov vi det lilla rummet på andra våningens sydvästgavel på fyrvaktarhuset. Jag tror inte vi sov så där jättemycket

Morgonen därpå låg båten kvar, hel, vid bryggan! Efter lite mer försöksfångst under morgontimmarna blev det dags ge sig av hemåt. När vi nått ca 20 meter ut från bryggan ramlade ratten av, och det var inte läge att ge sig på några reparationsförsök just då. M h a en polygrip i ett stadigt tag om rattaxeln lyckades vi tråckla oss ut mot djupare vatten…men nu i en mycket krokigare bana än den vi anlänt

I april året efter startade Nidingens Fågelstation med Tommy Järås och Peter Strandvik som bemanning första veckan….och sedan har åren och verksamheten löpt på…

Med på denna pionjärtur var Tommy Järås, Dennis Kraft, Magnus Forsberg, Kapten Lennart Sjöstrand,

och jag, Thomas Carlén

Vi drar ett varv till i nostalgiavdelningen.

I april 1980 öppnades stationen, då belägen i Biträdande Fyrmästarbostaden. Vi hade lyckats ragga upp en transport ut med Gottskärsprofilen Jens Furuland, och med en last med nya slöjnät, div stolpar, såpa och annat behövligt flyttade Tommy och Peter in. Gråsuggor i mängd täckte stora delar av golvet, så såpan kom väl till pass.

Jag återvände in till Gottskär med Jens.

Det dröjde inte så länge innan grabbarna önskade komplettera fångstutrustningen med vadarburar…så det blev för undertecknad att fixa det. Var jag fick tag i dom minns jag inte…men att dom inte fick plats i vad jag tror var Zoologens lilla plasteka var klart. Hur gör man då?…man stampar dom platta, så dom inte tar så stor plats! Inte undra på att Peter Strandvik ser lite desillusionerad ut där på bryggan….det var nog ett elände att dra i nätet så att de blev funktionella igen

Bilderna har framtagits genom att jag bara lagt negativen på ett ljusbord och plåtat av dom, och inverterat i Photoshop…det får ni leva med!

Thomas Carlen fortsätter rota i gamla negativ från fågelstationens första år.

Efter de första veckornas verksamhet upptäcktes flera behov. Möbler, mer fångstredskap, pengar, var sådant som stod högt på listan. Öns skötsel hade tagits över av dåvarande Domänverket, och vi hade en jättebra kontakt där…tyvärr har namnet fallit bort. Vi fick därifrån finansiering till möbler mm. Dessutom ställde många entusiaster upp och fixade. Vill ni veta mer, så rekomenderar jag att ni läser bildtexterna till bilderna.