Fotot är taget från en båt på sydsidan av fyrlandet. I höger bildkant skymtar Lillbryggan, som förr kanske var den viktigaste, eller åtminstone mest använda landningsplatsen för byggmaterial, bränsle och andra förnödenheter.
Alldeles till höger om de två uppdragna båtarna (*) ser det ut att ligga en ordentlig trave med långved.
Till vänster på bilden (*) ses en, sedan länge, riven förrådsbyggnad. Den har jag inte sett tidigare på något foto.
Asterisken i bildens mitt markerar ett numera försvunnet uthus. Där fanns fyra utedass under samma tak. Och det är just taket som avtecknar sig tydligt mot den bakomliggande byggnaden, som i dag bl.a. rymmer fågelstationens ringmärkningslab.
Sedan länge finns bara den låga grunden kvar av utedassbygget. I myllan, där avträdet en gång stod, frodas numera ringblommor m.m.
Några stolpar och master skymtar också på vykortet. Kanske en av dem är fyrplatsens flaggstång. Övriga är förmodligen stänger som, kompletterade med koppartråd o.dyl, fungerade som antenner för kristallmottagare, troligen även för batteridrivna radioapparater.
Batterierna var förresten rejäla saker … i storlek som skokartonger och tunga.
Elektrifieringen nådde Nidingen 1946 efter knappt 65 år av fotogenbelysning i dubbelfyrarna och bostäderna. Samtidigt invigdes öns nya fyr.
Före fotogenets tidevarv användes rovolja – lysolja – en vegetabilisk produkt, som stelnade redan vid +10, ibland +15 grader. Det gällde därför att förvara dunkarna i nära nog rumstemperatur under en stor del av året. Dessutom krävdes värme och passning under vintern inne i ”fyrlyktan”. Om oljan började stelna, slocknade Nidingens fyrljus!
FOTNOT: ”Nidingarnas fyr”, som står tryckt på kortet längst ner till höger, är en benämning jag inte sett/hört tidigare. Poststämpeln ”Åsa station”, ej med på bild här, anger trol. 1937. Längst ner till vänster på kortet finns fotograf C A Träffs logga och nr 201, ev 204. Vykortet såldes nyligen på auktion.
Vykortet ”Nidingarnas fyr” (som jag inte lyckades buda hem) kan vara poststämplat 1937.
Fotograf är den berömde C A Träff och vykortets nummer 201 eller möjligen 204. Göteborgs vykortsklubb har listor över Träffs numrerade foton, så årtalet för fotots publicering som vykort ska kunna säkras.
I och med att kortet är taget från sydsidan, syns utedassens samlade rad på sydsidan av labbet. Det är bara uthusets ljusare tak som avslöjar torrklosetterna. Dassen, i form av ett uthus, stod på det rektangulära betongfundamentet precis på nedsidan av labbet. Om du kollar riktigt noga vid den mellersta asterisken, anas det långa, låga dasset under det ljusare taket.
Nedersta bilden: Axel Walding, Knut och Therese Sahlin med hunden Mitsi som var min mammas hund, hon uppvuxen på Nidingen där morfar Karl Hillgren var fyrvaktare.
Fotografen har stått på takplattformen, utkiken (året är 1933, Sv Fyrsällskapet) på maskinhuset. Detta stabilt murade hus byggdes redan 1883. Motorerna drev mistsignalen, en ångmistsirén (senare nautofon, mistlur).
Byggnaden med utedassen skymtar i den övre bildens högra del … den ”kikar fram” precis till höger om nuvarande ringmärkarlabb.
jag tror Göran perfekt har beskrivet att uthuset med ljust tak på ängen utanför fågelstationen är det som var byggt ovan det beskrivna cementfundamentet, där ringblommorna numera står i bästa blom på hösten.
Panoramabilden är tagen 1919. Fotografen har stått på maskinhusets tak (byggt 1883). På alla ritningar finns skyddsräcken med och efter granskning av vykortet från 1930-talet (dock ej i original) kan ett par stolpar till räckena anas. Källa: fyrwiki, Sv. Fyrsällskapet
På den här tavlan syns byggnaden med utedassen alldeles till vänster om det stora uthuset, byggnaden som har tre portar öppna mot öster. I förgrunden det låga pramskjulet (båthus). Det hade två portar, en mot öster och en mot väster, alltså långsidan var byggd parallellt med stranden. På så sätt klarade byggnaden högvatten och stormvågor bättre än om båtporten vette mot havet. Lillbryggans enkla hamn ligger precis utanför tavlans vänstra del. Kanske är det en långsmal båt, som är uppdragen på stranden.
Göran, i tavlans vänsterkant skymtas en liten byggnad. Undrar om det kan vara det uthus som jag ovan i denna tråd antogs vara det som troligen har legat vid norra ingången till trädgårdsfållan.
Ja, jag håller med dig. Det måste vara den lilla boden, som en gång stod vid trädgårdsfållans norra ingång. Till vänster om västra fyren … vad är det? Det lilla skjulet verkar stå på platsen där den manuella väderstationen stod förr.
Nidingen 1979
Nidingen är en ö i Kattegatt, en dryg halvmil sydväst om Onsalalandet utanför Kungsbackafjorden. Den utgör toppen på en rullstensås med grunda stränder och rev som flyttas av stormarna.
Här anlade danskarna en fyrplats 1624. För att särskilja Nidingen bla från Anholt söderut byggdes två vipparmsfyrar intill varandra, den första kända plats i världen med sådan karaktär.
Då svenskarna tog över 1645 anlades fyrpannor för stenkol. 1832 byggdes två stentorn av material från Varbergs fästning.
Först då den smäckra 23,5 m höga betongfyren tändes 1946 försvann Nidingens gamla särmärke: två lika fyrljus. Men stentornen står kvar, som kulturminnesmärken.
I mitten av oktober 1979 tog några unga herrar en helgtur till Nidingen, med mål och mening att undersöka om det var nått bra ställe för en fågelstation. Uno Ungers samlade erfarenheter från flera års pullmärkning på ön fanns dokumenterade, men hur var det på vår och höst? Öns hus stod obebodda efter att den fasta fyrbemanningen dragits in…så behövliga tillgångar för boende fanns.
Först var vi lite försiktiga i det dimmiga vädret, och stannade på Malön för att invänta lite bättre sikt (detta var före GPS:ens tid). På Malön sattes lite nät i samband med fikat….och en del korsnäbbar fångades och märktes bl a.
Stärkta av kaffet och mackorna stävade vi sedan ut mot Nidingen i den lätt ålderstigna gamla livbåten med sin tvåcylindriga motor. Det blev närmsta vägen, med angöring vid lilla bryggan…och hur sjutton vi kom in där undrar jag än i dag. Enslinjen hade vi koll på…men inte en aning om alla stenar nära bryggan.
Väl ilandstigna möttes vi av ett eldorado av fåglar. Jordugglor fladdrade fram och tillbaka, blå kärrhök jagade längs stenbumlingarna norr Kruthuset, och överallt kryllade det av trastar och annat befjädrat. Notabelt var att så många trastar hoppade runt med trasiga vingar uppe runt fyrplanen.
Vi hade lyckats pricka in dagen efter en av de nätterna med kraftigt fyrfall!
Vi samlade fåglar i plastpåsar, främst taltrast, följt av rödvingetrast…men också sånglärkor, bergfink mm. Påsarna hamnade sedan med innehåll på Naturhistoriska i Göteborg.
Vi satte upp några få nät, fångade, och märkte…och kanske framför allt fascinerades.
Natten sov vi det lilla rummet på andra våningens sydvästgavel på fyrvaktarhuset. Jag tror inte vi sov så där jättemycket
Morgonen därpå låg båten kvar, hel, vid bryggan! Efter lite mer försöksfångst under morgontimmarna blev det dags ge sig av hemåt. När vi nått ca 20 meter ut från bryggan ramlade ratten av, och det var inte läge att ge sig på några reparationsförsök just då. M h a en polygrip i ett stadigt tag om rattaxeln lyckades vi tråckla oss ut mot djupare vatten…men nu i en mycket krokigare bana än den vi anlänt
I april året efter startade Nidingens Fågelstation med Tommy Järås och Peter Strandvik som bemanning första veckan….och sedan har åren och verksamheten löpt på…
Med på denna pionjärtur var Tommy Järås, Dennis Kraft, Magnus Forsberg, Kapten Lennart Sjöstrand,
och jag, Thomas Carlén
Vi drar ett varv till i nostalgiavdelningen.
I april 1980 öppnades stationen, då belägen i Biträdande Fyrmästarbostaden. Vi hade lyckats ragga upp en transport ut med Gottskärsprofilen Jens Furuland, och med en last med nya slöjnät, div stolpar, såpa och annat behövligt flyttade Tommy och Peter in. Gråsuggor i mängd täckte stora delar av golvet, så såpan kom väl till pass.
Jag återvände in till Gottskär med Jens.
Det dröjde inte så länge innan grabbarna önskade komplettera fångstutrustningen med vadarburar…så det blev för undertecknad att fixa det. Var jag fick tag i dom minns jag inte…men att dom inte fick plats i vad jag tror var Zoologens lilla plasteka var klart. Hur gör man då?…man stampar dom platta, så dom inte tar så stor plats! Inte undra på att Peter Strandvik ser lite desillusionerad ut där på bryggan….det var nog ett elände att dra i nätet så att de blev funktionella igen
Bilderna har framtagits genom att jag bara lagt negativen på ett ljusbord och plåtat av dom, och inverterat i Photoshop…det får ni leva med!
Thomas Carlen fortsätter rota i gamla negativ från fågelstationens första år.
Efter de första veckornas verksamhet upptäcktes flera behov. Möbler, mer fångstredskap, pengar, var sådant som stod högt på listan. Öns skötsel hade tagits över av dåvarande Domänverket, och vi hade en jättebra kontakt där…tyvärr har namnet fallit bort. Vi fick därifrån finansiering till möbler mm. Dessutom ställde många entusiaster upp och fixade. Vill ni veta mer, så rekomenderar jag att ni läser bildtexterna till bilderna.